Det va bättre förr...

Torgny Lindgren beskrev simmarlivet i västerbotten på 80-talet som en fullkomlig fauna av björnliknande simmarkroppar med en vargflocks jaktinstinkt. Träningspass som bestod av en hel förmiddag med simning i motströms i Vindelälven, året runt. Styrketräningen bestod av bänkpress med 100-åriga furor som först tuggats ner av de lite yngre simmarna, ett tecken av vördnad för de äldre, starkare simmarna.

På den tiden daltades inte simmarna av föräldrarna med skjuts till och från simhallen. Utan man sprang dom 3 milen till simhallen även då snöstormen skar genom ben och märg. Inte heller bjöds simmarna på hemlagad mat utan man åt helt enkelt det djur man själv fällde på vägen hem över myrarna. En tid då curling bara handlade om att sopa isen framför stenblocket för att vinna över grannbyn.

Skrönor från länsarkivet berättar om den legendariske simtränaren ”Leif Granström” som under vintern -81 på egen hand danade en grupp norrländska veklingar och under den kallaste vintern i mannaminne skulpterade dessa mammakjolsgömmande ynklingar till mästare av rang. Arvet efter dessa mästare lever kvar genom generationerna och återfinns än i denna dag bland tränarkåren i Umeå Simsällskap. I en debattartikel i DN skriver Arne Borg ”Än i denna dag tyckts det rinna en ådra av stål i tränarna i västerbotten, ett minne av fornstora dar”

De simmare som växte upp och fostrades under dessa tider visar än idag att den hårda träningen och straffande exercisen givit resultat. Den här generationen är väljer inte rulltrappan,  köper inte lambis extra mjuka toalettpapper, kör inte Segway och dricker inte chailatte och tycker inte att 20x100 Fart 4 fjäril är ”för hårt”. ”Är det inte max, får det vara” är mottot för denna grupp som i folkmun kallas Masters!

De tuffaste av tuffa är nu på väg mot nästa utmaning, Masters SM i Kristianstad 2012.