SM i Helsingborg - en hälsning från Sharpen.

Tänk dig att du tagit en medicin i akut läge. Du får senare, efter insimmet på din första tävlingsdag, reda på att den är dopingklassad, och du har inget officiellt tillstånd från Riksidrottsförbundet att ta den. Du vet att dosen du tagit är så pass liten att den inte förbättrar din prestationsförmåga, att det vid eventuellt dopingtest förmodligen inte ens skulle synas att du tagit den, och att din läkare skulle gå i god för att medicinen är livsviktig för dig. Men den är trots allt förbjuden, och du har inga papper. Simmar du ändå?

Statistiskt sett är chansen inte jättestor att bli utvald för dopingtest under ett mästerskap, om man inte tillhör de allra bästa eller drar till med en jättebra prestation. Men slumpmässiga tester förekommer, och i urvalsgruppen finns samtliga simmare som tävlar med. I ditt fall då? Du som tagit akutmedicinen – skulle det vara värt risken att kanske bli testad, och åka fast?

Trots goda bevis för att du har medicinen lagligt, och trots det faktum att den lilla mängd du tagit inte är nog för att hjälpa din simning, så skulle ett positivt test troligtvis innebära straff. Reglerna talar sitt tydliga språk: använder du annars otillåtna preparat måste du kunna uppvisa särskilda tillstånd för dem. Om du inte kan det riskerar du avstängning, att få ditt namn publicerat på en lista över dopade idrottare, och att för evigt bära med dig en stämpel som fuskare. Sannolikheten är liten i ditt fall, men konsekvenserna du riskerar är mycket, mycket större.

Just detta fall ställdes jag inför precis innan tävlingsstart i fredags. Medicinen jag nyss fått mot allergichocker är nämligen dopingklassad, men det visste jag inte förrän det var för sent att göra något. Jag valde att inte tävla. Inte för att jag inte vill simma (det finns ingenting jag hellre vill), utan för att det inte kändes moraliskt rätt att göra det. Jag tycker att simning ska vara en ren och rättvis idrott, på alla sätt, och trots att jag är i ett läge där jag måste ta medicinen så är det mitt eget misstag att inte ha upptäckt komplikationerna snabbare. Det är ALLTID simmarens eget ansvar att kontrollera om medicinen är dopingklassad eller ej, och att fixa tillstånd om den är det. Och det är ALLTID upp till simmaren själv att ställa krav på sin idrott. Jag vill ha en bassäng helt fri från fusk, medvetet eller omedvetet.

Självklart är jag dock ledsen, frustrerad och besviken över att inte få simma, men för mig handlar simningen om mer än att ta sig fram och tillbaka i vattnet så fort som möjligt. På både träningar och tävlingar representerar jag Umeå SS (och alltså alla andra umesimmare), och det vill jag göra så bra jag någonsin kan. Medicinen är livsviktig för mig, och skulle alltså i normala fall inte anses som doping, men utan papper på saken har ingen blivit varse eller godkänt att jag har annorlunda förutsättningar än andra. Och någon fuskare tänker jag aldrig bli.

//Sara

Några nyttiga länkar kommer här:

Röd-gröna listan

Här kan man söka på olika läkemedel och se om man behöver tillstånd (dispens) för dem eller ej

Riksidrottsförbundets antidopingsida

Här kan man läsa mer om doping, t.ex. hur en dopingkontroll går till, varför doping är förbjudet och vad straffen innebär

Länkar till medicinska dispensformulär

Har du ett dopingklassat läkemedel? Fyll i formuläret och skicka in till Riksidrottsförbundet!