VARNING! Stor drunkningsrisk.

Man skulle i många avseenden kunna påstå att det är en viss skillnad mellan Risösim och SM, men i grund och botten är de ändå av samma skrot och korn. Således var det med väskor innehållande svarta sopsäckar - våra oslagbara regnskydd - som vi anlände till Umeå flygplats på tisdagmorgonen, för att påbörja sommarens mästerskapsäventyr. 

Förutom di tappra Eric, Lovisa, Sara och Dr. Carlbaum dök där upp ytterligare en välkänd nuna i form av Magnus Rölin, som i all hast på väg mot USA ändå hann med att önska oss lycka till. Bra viltspaning, får man väl säga!

Väntan på flygplatsen kan ofta kännas rätt långdragen, men spänningen under denna resa trissades upp redan från start. Eric och Sara, förstår ni, har nämligen fått för sig att tippa vinnare + tid i varenda gren på USAs OS-uttagningar som gick av stapeln i måndags i Omaha, och luften fullkomligen dallrade av nyfikenhet i väntan på att få kontrollera resultaten. (Inte blev det heller bättre av en främlings mördarblick från några säten bort, stundom kastad rakt åt vårt håll genom en gardin av svart hår. Han var nog ingen morgonmänniska, den där.) Ställningen efter första dagen? 7-5 till Eric, men det hela skulle komma att ta en dramatisk vändning under onsdagens frukost...

Efter timslång och ganska gemytlig luftfärd landade vi på Arlanda strax innan kl. 11, tog våra väskor, skrek hej till Skellefte och begav oss med buss in mot Svea Rikes hufvudstad. Den Långhårige Mördarblicken fanns även han med på bussen, som en vakande, mycket förnärmad skyddsängel, men försvann sedan i det stockholmska vimlet. Likaså gjorde vi, och snubblade vid lunchtid in på Urban Coffee för en dos pasta. Därefter beslöt vi att döda lite tid genom stadsvandring, och sicken tur att vi gjorde det! Efter bara några minuters promenad sprang vi nämligen in i självaste Sid från Ice Age! Allas vår favoritsengångare var dessutom generös nog att ställa upp på bild - om inte detta är ett gott omen vet jag inte vad.

Någon timmes parkhäng och träbänksslappande senare befann vi oss äntligen på tåget mot Norrköping. Resan tog nästan två timmar och var inte speciellt händelserik, förutom de gånger ett par av resväskorna med hjul beslöt sig för att dundra genom tågvagnen som kalvar på betessläpp. (Men Dr. Carlbaum var nog en cowgirl i ett tidigare liv, så som hon svingade sitt proverbiala lasso för att rädda oss.) Således var det ganska sega resenärer som via världens längsta kullerstensgata nådde Best Western Princess Hotel på Skomakargatan.

Hur botar man bäst seghet efter resa då? Med ett långt och ordentligt insim, såklart! Bassängen kan tyckas vara som SM-bassänger är mest (50 meter lång, full av vatten etc. etc.), men det är de små skillnaderna man måste bli varse och kunna utnyttja för att simma riktigt fort. Norrköpings 50:a är till exempel ohyggligt varm, och startpallarna ser ovanligt långa ut. Men omväxling förnöjer, och samtliga tre simmare såg nöjda och glada ut efter en dryg halvtimme i vattnet. Fast det kan ha haft en del att göra med det som väntade efter Dr. Carlbaums ledarmöte...

... nämligen MIDDAG! Panerad fisk med kokt potatis var första måltiden, och smakade helt ok. Mycket viktigt att arrangören lyckas med maten, så på det hela taget var det en bra inledning. Utdelade deltagarkort, gratis vattenflaskor och en snabb samling senare promenerade vi tillbaka till hotellet för att hinna vila innan det var dags att gå och lägga sig (är det toppning så är det!). Sköna sängar, tjocka gardiner att stänga ute midnattssolen med - på Best Western Princess kan vi nog trivas bra!

Första dagens strapatser beskrivna av: Sharpen

I nästa episod: Morgonregn uteblir! Frukostruschen påminner om Sum-Sim! Leppe hävdar att ha sovit gott! Eric får extraknäck på ICA! MISSA INTE DET!